Var ledig från jobbet idag för att gå på morfars begravning. Trodde i min enfald att det skulle kännas ok. Morfar har känts gammal så länge jag kan minnas. Men så började jag tänka när jag satt där i kyrkan. På mormor som blir ensam, på hur hemskt allt skulle kännas om ens käraste går bort.. Jag kommer på mig själv att tänka på dagen då jag sitter här på mina föräldrars begravning. Med ens kändes allt så mycket sorgligare än jag trodde det skulle bli.
Känns skönt att jag tog en extra dag ledigt. Imorgon tänkte jag åka upp till mormor och prata om allt och inget. Tänk att det skall behövas nåt sånt här för att jag skall komma på besök.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hur skulle livet vara om man gick och var rädd för döden varje dag. Ibland händer saker (smått och större) som får oss att tänka till och kanske kramas en gång extra.
Skicka en kommentar